vårfåglar

Ibland bjuder naturen på sällsamma uppvisningar. I det här fallet två sånglärkor under ett  intensivt parningsbestyr. Paret följer varandra i böljande flykt omväxlande med  en drillande sångflykt. Skådespelet jag bjuds på varar i flera minuter innan de försvinner till andra sidan fältet. Jordbruksmarkerna i  byarna Freluga/ Edstuga lämpar sig väl för flera av de arter som idag nationellt sett minskar sin population.  Här dominerar fortfarande ganska småskaligt jordbruk. Sånglärkan är en av de arterna som av allt att döma missgynnas av modernt intensivt jordbruk. Sedan i mitten av 1970 talet har arten minskat med cirka 75%.

Sånglärkan under spelflykt

storspov

Den 12 april brukar de första storspovsdrillarna höras från vår  tomt. Även så detta år, ett märkligt ”tajmat” fenomen som har slagit in de flesta vårar. Även i år har de bjudits på bakslag för storspoven, inga snömassor, men 10 minusgrader flera mornar, som gjort åkermarkens yta benhård. Storspovens känsliga näbb behöver tränga ned i markytan för att lokalisera godbitar.

I den disiga morgonen framträder tranan.

Den blå kärrhöken får avsluta kavalkaden av vårfåglar.

 

Hökuggla

Det är en vintermorgon när gryningsljuset smyger sig in i kalldimman. De värmande solstrålarna målar om landskapet för varje minut. Vackert men råkallt.

bofara_redigerad-2

Vi har ett fågelskådarärende denna kyliga morgon. En hökuggla ska ha setts i byn Bofara utanför Kilafors. Vi har begett oss dit för att få en glimt av norrlandsugglan, som nu tycks ha kommit i större skaror från öster. Den drastiska termen invasion används ibland för att förklara fenomenet, när födan tryter i dess vanliga jaktmarker i rysksibiriska taigan. I dessa dagar klingar invasion från öster illa i mina öron. Nu är det dock bara sorkar och småfåglar som får se upp i Bofarabygden.

Ugglan finns mycket riktigt där, på en TV-antenn sitter den och spanar. Den granskar oss med sin skarpa blick och vi studerar den i våra teleobjektiv. Vi ser frostkristallerna i dunet kring ansiktet på ugglan. Den vänder snart bort blicken och spanar vidare efter något mer matnyttigt.

hokuggla_redigerad-1

Även vi vänder bort blicken för en stund. Fågelskådandet är en god förevändning för att komma ut i naturen. Landskapet framträder allt tydligare, det naturromantiska eller nästan impressionistiska sceneriet vi nyss beskådade är nu skarpt realistiskt.

 

Den vita och de svarta

sangsvan-jpg

Med några minuters mellanrum passerar tre stora fåglar ovanför mig, två sotsvarta korpar som följdes åt och en ensam bländande vit sångsvan med susande vingslag. Svanen  som passerade mig hade riktningen mot Alfta, där det fortfarande finns öppet vatten efter Voxnan. Alfta är passande nog  ett ortsnamn som är bildat av det gamla namnet för sångsvan ”alft”. Även korpens gamla namn ”ram” återfinns i många ortsnamn.

I en förfluten tid hade jag kanske sett på dem som  järtecken. Människor var uppmärksamma på det som skedde i naturen och dessa fåglar var kraftfulla symbolbärare.Den svarta korpen  förebådade om död och olyckor. Tankarna föll nog också på Odins korpar Hugin och Munin  som patrullerade över jorden och uppfattade allt , för att sedan rapportera till Oden.

korp_redigerad-1

 

Den vita svanen förde med sig ett annat budskap, den symboliserade skönhet och kärlek.  Kärleksgudinnan Afrodite sägs ha ridit på en svan. Pythagoras å sin sida ansåg att svanar var bärare av döda poeters själar. Konstnärer använder svanen för att symbolisera skönhet och oskuldsfullhet. Det syns bl.a. på vår granne Mårtens konstverk ”Jaktslottet” målad 1958. I det vackra hälsingelandskapet finns en ensam svan på en liten tjärn, med hoten och farorna lurar nära.  Ett hungrigt lejon och en svart tjäder som ödesfågel. Dock ingen korp i sikte.

bild_jaktslottet

Det går att tolka in ett hot både mot landskapet och den enkla naturnära människan i  Mårtens konstverk. De sammanhängande skogar som finns i bakgrundens blånande hälsingeberg är nu ersatta av ett kalhyggeslapptäcke. Bergens skogar har förvandlats till pengar och säkerligen glatt många aktieägare med  hemvist i en mer urban miljö. Hur människan i skogslandskapet påverkats av det moderna teknologiska samhället är nog mer komplicerat att få syn på. Fåglarna i skyn har inte gett mig  någon ledtråd om detta.

 

Troll med horn

1796 gjorde den  unge ”ingeniören”  Robsahm en resa i Bollnäs Finnskog på jakt efter brytbara  malmförekomster.

”Från Hellbo gick färden till Gällsjön över Granåsen, Harteåsen och Östansjöåsen alla med reslig skog, här och där härjad av finnar och utan andra märkvärdigheter att där sades finnas otroliga guldskatter, bevakade av troll med stora horn…”

Att det finns troll med stora horn i området kan även jag intyga, numera kallas de berguvar men tangerar fortfarande de övernaturliga när man möter dem. Om de bevakar guldskatter låter jag vara osagt, även om jag har en egen guldinmutning på finnskogen. Där har jag aldrig sett någon bevakande berguv och det betyder nog att min förhoppning om rika guldfyndigheter uteblir.

berguv

berguv

berg-skog

Döljer det sig några guldskatter här?

 

Vi som gillar gammelskog

De mänskliga mötena i mina gammelskogar är få. Varför förstår inte flera vilken kraft det ger att omfamna en gammelskog? Det är något märkligt som händer mig efter att ha vandrat i mjuk mossa i det dunkla skogsljuset. Det infinner sig ett lugn som i andras ögon jag alltid besitter. Det är här jag hämtar det lugnet. Bär med mig i en stressig skolvardag med kvalitetskvadrater och bedömningar  och betygsättande. Hujedamej.  Tur att det fortfarande finns några gammelskogar!

Helt ensam är jag inte i den gamla granskogen, ett stilla knackande, leder mig till en annan som älskar gammelskog. Den tretåiga hackspetten  har inte så många platser att hacka på. Det är just den här sortens skog som vi, den tretåiga och jag är beroende av.

tretåig hackspett gammelskog

Den tretåiga hackspetten

Skyddad skog

På jakt efter signalarter i en hotad skog går jag ned på knä. Kanske ett tecken på  vördnad men främst för  studera knäroten barrskogens vackra orkidé. Knäroten dokumenteras med GPS position och med foto. Nära intill växer kandelabersvamp på en grov asplåga. Nyss  hittade vi också rosenticka på en stormfälld gran. Tveklöst en nyckelbiotop!

Kommunen avsåg att sälja den här skogsområdet på 14 hektar för någon vecka sedan. Ett tips gjorde att vi i Naturskyddsföreningen tog en närmare koll på området som visade sig ha höga naturvärden.  Försäljningen blev stoppad och nu får området biotopskydd. Märkligt nog var området  inventerat nyligen. Då uppmärksammades inte naturvärdena utan endast virkesvolymen.  Naturskyddsföreningen har lyckats hindra flera avverkningar i närområdet den sista tiden.  Frågan är hur  de professionella skogsplanerarna som inte gör annat än planlägger avverkningar inte uppmärksammar det som vi som amatörer ser…

DSC_3308

Kandelabersvamp

knärot

Barrskogens orkidé knäroten

Rosenticka

Rosenticka

 

Skördemånad

Så är det plötsligt september, skördemånaden enligt den gamla bondepraktikan.  Nu finns maten runt knuten! Det är dessutom inte bara mat som erbjuds 20 meter från köket. Det bjuds på dofter, färger, smaker och dessutom ett arbete som känns ursprungligt och meningsfullt.

trädgård

trädgård (2)

dsc_0209

löken torkas

dsc_0087

kålrabbi

medhjälpare i trädgården

Under våren svärmade kålmal i sällan skådad mängd över odlingarna. Kålen blev snabbt perforerad av de små larverna. Så dök räddarna upp, en lövsångare- och talgoxe-familj som under ett par veckor hade kalas på kålmalslarver. Kålen repade sig snabbt och nu är den skördeklar!

vitkål 1